Det här med diskussioner

15 Januari 2014 - 13:30
För några år sen så kastade jag mig gärna in i strider och diskussioner - har gärna velat haft en ursäkt för att få vara snabb i käften och bidra i diskussionerna. Men oavsett vad det gällde, har det alltid handlat om att jag vill göra klart för personen i fråga - vad jag tycker är rätt eller fel.
Under just "de där tonårs åren" var det mycket drama och många gånger man kunde få vara lite kvick i munnen och uttrycka sig mer än vad man behövde. Idag så väljer jag mina fajter mer noggrant. Jag har fått gåvan och lärt mig att utveckla att tala och skriva om mina känslor på ett sånt bra sätt så folk bara tappar hakan lite, har inget att säga och bara vänder sig om. Många gånger när någon säger något riktigt korkat som bara får det att bubbla upp inom mig så ler jag bara och skakar lite på huvudet - oftast då brukar även personen förstå hur idiotiskt sagt det var, tystnad är ibland det rätta svaret.
 
Men när jag väl ger mig in i en strid idag, vilket är väldigt sällan - nästan aldrig, så är det oftast för att jag tycker något är orättvists eller fel. Jag höjer dock aldrig rösten, jo självklart har vi alla de livliga diskussionerna med föräldrarna men hamnar jag i en diskussion håller jag bara min ton och röst lugn och trycker på de rätta knapparna. Man väljer själv hur man vill framstå och då är jag hellre den som håller sig lugn och säger just de där rätta orden som gör att personen känner sig träffad och går där ifrån - och det kan man göra utan fula ord och kränkningar utan det kan man göra så lätt som en mening "du sårar faktiskt människor" - sanningen! 

Jag som många sätter ner min fot mot all mobbning, jag är inte den som står och ser på utan jag lägger mig oftast i. Jag försöker alltid finnas där för de som känner att det är lite jobbigt och säger någon något elakt, kan vara ett skämt på någons bekostnad eller liknande så säger jag alltid till. Kalla mig morsa eller tråkmåns det får ni gärna göra men skämt på andra bekostnader är det värsta som finns. Tyvärr kommer alltid mobbning att finnas, på Internet och ute på stan men det är då du ska ställa dig frågan "vem vill du vara?". Vill du vara den som ångrar när du sitter 40 plus och dricker kaffe att du skrek de fula orden till den personen eller alltid slog ner hens grejer på marken? Eller vill du vara den personen som bara hängde på, inte direkt gjorde något men bara stod med och flinade lite? Vill du vara den som bara stod och såg på, visste att du kunde göra något men du gjorde inget? Eller - vill du vara den som gjorde något, den som faktiskt vågade säga ifrån och bidra till en förbättring av mobbningen?

Det är ditt val.
 
 
 

Kommentera här nere:
Postat av: Lilian

Du skriver väldigt bra och tänkvärt! Att klaga och gnälla är som att sitta i en gungstol, man har något att göra men kommer ingenstans ;)

Svar: Tack, mycket mycket sant haha :)
Lovisa Andersson

2014-01-16 @ 10:22:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: