Lång och låg

23 April 2015 - 22:09

Enligt mig är det väldigt viktigt att en häst kan stretcha ut, och jag jobbar dagligen med det på mina egna. En häst ska kunna stretcha ut och sänka sig så långt och lågt med huvudet så att den nästan nosar i backen och är bekväm där. Med lätthet skall den kunna ställa sig åt båda håll och samtidigt kunna ha både en normalform, hög form eller givetvis en extremt låg form, allt för stretch och en avslappnad häst. Det är många hästar som inte kan det, både av skälen att de har väldigt kort rygg eller andra faktorer, men allt kräver jobb och med det kan de flesta hästar jogga lång och låg.

 

Okunniga människor som hör ”lång och låg” kanske tänker ”hästen travar på bogarna med långa tyglar så att den sänker nacken”. Nej, nej åter nej!! En häst skall kunna trava eller galoppera (och givetvis skritta) med baken och ryggen o ha känslan (lätt framdel) -> uppåt men ändå från den positionen kunna plockas ner i en lägre form. Den lägre formen kan varieras lite djupare och lite rundare, men med lätthet och aldrig på ett grovt sätt eller hållas kvar så att det böjar likna rollkür. Jag kan nästan rida Cournette utan någonting och genom att räta på mig o ge han rätt signaler få henne att sänka sig lång och låg, bekväm och stretcha. Det är viktigt – hästen får inte HÄNGA eller balansera sig i tyglarna. Den ska balansera upp sig själv -> uppåt och inte hålla balansen med hjälp av en låg hals.

 

Jag anser att det är från den punkten som man sedan kan plocka upp hästen ifrån. Har den sin plats från scratch med lite lägre och djupare samt lång och låg form brukar den vara avslappnad, då ska det räcka med att sitta till, sätta den lite mer på baken och plocka upp formen något. Det är så jag utgår från att mina hästar ska fungera. Jag syftar alltså på att dem ska ha en god tanke till att sänka sig och kunna göra det, stretcha, alltså inte att ha huvudet där HELA tiden.

 

Detta är dock inte ett bildexempel ;)
 

 


Tiden läker alla sår

19 Januari 2014 - 11:15

Alltså JA. Ja ja ja. Tiden läker alla öppna sår, små revor som köttsår. För varje dag som går så läker såren lite till hela tiden, men där emellan kan det komma salt i, och det gör förbaskat ont. Men sår som varit riktigt öppna och blodiga, de försvinner ju inte helt, utan blir till ärr. De där ärren tror jag att man själv får välja vad man gör med, antingen sminkar man över dem för att man skäms. Vill liksom gömma dem och aldrig bli påmind = gör det värsta man kan göra mot sig själv, skjuter bort minnen som formar än till den personen man är. ELLER! Så ser man ärren som en del av sig själv, som ett bevis på att man levt. För i livet så skrapar man såväl knän som armbågar, ärren är bara att acceptera och inse att de är förmodligen där av en anledning.

Hänger ni med? Alla ni, varenda en av er, som läser detta nu och känner smärta för något. Lita på att tiden kommer läka dina sår, smärtan kommer avta och sedan är du en erfarenhet rikare. Bara under tiden du har läst det här inlägget så har smärtan blivit kanske åtminstone 0,0001% mindre.

Var inte med någon kille som gör dig illa, du är för bra för det. Stå upp för dig själv. Trampar någon dig på tårna, stampa tillbaka. Jag kan ju säga, hands up, jag kommer fightas ihop med er. Jag och ni. Om det så handlar om ASK eller badboys, jag vill elda upp båda delarna kan jag lova. Det gör vi tillsammans, men få inte panik av att det bränner, skaver eller svider. Det är livet, livet ska kännas, annars lever du inte på riktigt.

 

Det här med diskussioner

15 Januari 2014 - 13:30
För några år sen så kastade jag mig gärna in i strider och diskussioner - har gärna velat haft en ursäkt för att få vara snabb i käften och bidra i diskussionerna. Men oavsett vad det gällde, har det alltid handlat om att jag vill göra klart för personen i fråga - vad jag tycker är rätt eller fel.
Under just "de där tonårs åren" var det mycket drama och många gånger man kunde få vara lite kvick i munnen och uttrycka sig mer än vad man behövde. Idag så väljer jag mina fajter mer noggrant. Jag har fått gåvan och lärt mig att utveckla att tala och skriva om mina känslor på ett sånt bra sätt så folk bara tappar hakan lite, har inget att säga och bara vänder sig om. Många gånger när någon säger något riktigt korkat som bara får det att bubbla upp inom mig så ler jag bara och skakar lite på huvudet - oftast då brukar även personen förstå hur idiotiskt sagt det var, tystnad är ibland det rätta svaret.
 
Men när jag väl ger mig in i en strid idag, vilket är väldigt sällan - nästan aldrig, så är det oftast för att jag tycker något är orättvists eller fel. Jag höjer dock aldrig rösten, jo självklart har vi alla de livliga diskussionerna med föräldrarna men hamnar jag i en diskussion håller jag bara min ton och röst lugn och trycker på de rätta knapparna. Man väljer själv hur man vill framstå och då är jag hellre den som håller sig lugn och säger just de där rätta orden som gör att personen känner sig träffad och går där ifrån - och det kan man göra utan fula ord och kränkningar utan det kan man göra så lätt som en mening "du sårar faktiskt människor" - sanningen! 

Jag som många sätter ner min fot mot all mobbning, jag är inte den som står och ser på utan jag lägger mig oftast i. Jag försöker alltid finnas där för de som känner att det är lite jobbigt och säger någon något elakt, kan vara ett skämt på någons bekostnad eller liknande så säger jag alltid till. Kalla mig morsa eller tråkmåns det får ni gärna göra men skämt på andra bekostnader är det värsta som finns. Tyvärr kommer alltid mobbning att finnas, på Internet och ute på stan men det är då du ska ställa dig frågan "vem vill du vara?". Vill du vara den som ångrar när du sitter 40 plus och dricker kaffe att du skrek de fula orden till den personen eller alltid slog ner hens grejer på marken? Eller vill du vara den personen som bara hängde på, inte direkt gjorde något men bara stod med och flinade lite? Vill du vara den som bara stod och såg på, visste att du kunde göra något men du gjorde inget? Eller - vill du vara den som gjorde något, den som faktiskt vågade säga ifrån och bidra till en förbättring av mobbningen?

Det är ditt val.
 
 
 

Tidigare inlägg