En sak jag har tänkt på i ridsporten är hur man värderar kunskaper och ryttare, och jag vet att jag har rört i det här ämnet för längesen, men nu tänker jag ta upp det på nytt med nya fräscha åsikter. Men jag står fast för det jag då skrev, ALLA ska lyftas fram.

Om jag tänker på ett vinnande koncept och ett riktigt, riktigt bra sammansvetsat ekipage som kommer komma långt, så tänker jag samtidigt på harmoni och samspel. Gör inte ni detsamma? Det tror jag i alla fall att dem flesta gör.

Jag har aldrig varit den ryttaren som suttit på den där vanliga bruna ponnyn på tävlingar, det ekipaget som inte så många lagt märke till. Men däremot har jag haft kompisar som varit ett av dem ekipagen ihop med sina ”vanliga” ponnyer som inte ser sådär speciella ut på framridningen bland dem andra, och beskådat många ryttare som varit dem som man vanligtvis inte lägger märke till. Sedan kommer de där hästarna in som studsar på stället, med rasslande kedjor runt bettet och ryttare som ser sammanbitna ut. De flyger omkring i 180 km/h och är i,vägen för allt och alla = alla märker dem och många anser att ”shit, vilken duktig ryttare” medan tjejen på den bruna lugna ponnyn som gör sitt jobb korrekt varken får bu eller bä. Men så är det väl med allt, ju mindre du syns och hörs ju mindre cred och ju mindre hat. Men det som verkligen får mig att ha en åsikt om det här, det är att man i 99% av fallen hör föräldrar och ryttare resonera att ”vi kan ju fråga Kerstin om tips, hennes ponny är heeeeelt vild” eller så blir man tipsad ”har du problem? Sätt upp Kerstin, hennes ponny hoppade tre oxrar baklänges i sken förra helgen, hon har samma problem”.

Är inte häst och ryttare ett ekipage ihop? Jag tror att tankar i ryttarens huvud och energin hos ryttaren går direkt ner till hästen, eller tror och tror, jag vet. Jag har sett det själv med egna ögon, när ryttarbyten görs och det är som om hästen blir en ny häst – inte alltid av bristande kunskap, utan av dålig energi för just den hästen. Ska man verkligen sätta upp ryttaren med SAMMA problem? Tänk om ni inte har samma problem, utan ÄR samma problem? Det finns självklart hästar som är heta, har varit heta och alltid kommer vara heta eller har diverse andra problem – men det finns också otroligt många opassande ekipage där häst och ryttare ger varandra sämre förutsättningar än bättre. Där ryttarens tankar och energi är problemet, och inte hästen i sig.

Där tycker jag att det är så fruktansvärt synd att vi inte öppnar ögonen för tjejerna som rider med jämna resultat, i jämn galopp, kommer rätt på hindren och alltid har nice rundor med nice rytm och ridning. Varför skulle dem ha det lättare eller vara sämre? Tänk om just den bruna vanliga ponnyn också skulle bli stressad av en ryttare som är stressad inombords, vad gör egentligen tjejerna där uppe på ryggen för att få det att se just harmoniskt och enkelt ut? UTAN kedjor, sporrar och spön?

Titta på de här filmerna här nedan, första filmen är från mitt första hopp pass hemma med Lennart och den nedersta är från våran sista hoppträning. Det är SAMMA ponny, men ryttaren där uppe tänker annorlunda och gör annorlunda.