OJ, tårarna rinner ned för min kinder. Jag trodde ALDRIG att någon kunde sätt ord på det Linn just skrev. Trodde aldrig att någon skulle förstå detta och se det ur samma synvinkel som mig. När min älskade Cournette skadades tappade jag helt ärligt livslusten för ett tag, för att sedan påminnas av att jag gör inte detta utav någon annan anledning än att jag älskar henne, hästar. Skadan som turligt nog "bara" var en senskada har nu läkt och jag är lyckligare än någonsin att få ha min häst kvar. Nog för att vi snart ska debutera 120, men ibland är det bättre att ta en lååång skrittur och bara vara bästa vänner tillsammans.

http://linnolsson.se/?p=33263